Guidad visning av Vatikanen

Jag är inte särskilt religiös, och jag är inte katolik, men en guidad visning av Vatikanen är ett definitivt måste när vi nu är i Rom.

Det vore närapå en synd att låta bli att besöka detta mytomspunna lilla område, som sedan 1378 har varit påvens residens och som sedan 1984 har funnits på UNESCOs världsarvslista.

Trots att Vatikanen bara är 0,44 km2 och muren som sträcker sig runt pyttestaten bara är 3200 m lång, så är guidningen på tre timmar, och den skulle ha kunnat vara längre ändå. För vatikanen är proppfullt av konstskatter som samlats under århundraden och det finns massor att titta på och lära sig om.

Den guidade visningen börjar vid entrén till vatikanmuséet och avslutas ovanför S:t Petersplatsen utanför S:t Peterskyrkan.

Vi träffar vår guide från guidefirman When in Rome utanför deras kontor som ligger bara några hundra meter från ingången. Vi utrustas alla med radiomottagare med öronnäcka som får oss alla att känna oss som hemliga agenter. Det gör att vi hör omgivningen, men även guidens anvisningar (”Here we turn right.”) utan att han behöver skrika sig hes för att överrösta den tidvis ganska höga volymen från andra guider grupper.

Vid säkerhetskontrollen i ingången till vatikanmuseet kontrollerar guiden att ingen av oss har kortbyxor som inte täcker knäna och att de damer i sällskapet som har ärmlösa klänningar har med sig en schal att täcka axlarna med. Sedan ger vi oss upp mot konstsamlingarna.

Temat för visningen, liksom för mycket av symboliken i vatikanen är den perfekta cirkeln. För oss som förläst os på Dan Browns böcker känns mycket igen i alla beskrivningar av Vatikanens symbolspråk. Och det gör för övrigt hela Rom.

Först anländer vi till trädgården med den enorma skulpturen av en tallkotte (en gammal fruktbarhetssymbol som återkommer på många ställen i Vatikanen) – och den moderna sfären.

Tallkottefontänen

Från trädgården med tallkottefontänen ser man faktiskt även slutet på den tre timmar långa guidningen, men det är också sista stegen utomhus, innan vi kommer ut genom S:t Petersskyrkan, vars kupol syns ovanför skulpturen ”En sfär i en sfär”.

Arkitekturen i Vatikanen är fascinerande. Inuti är byggnaderna ornamenterade med fantastiska utsmyckningar, men när man tittar ut genom de relativt få fönsteröppningar vi passerar i de tjocka väggarna, ser man höga, tunga, gråbruna väggar.

 

Vi är här på en lördag, och när vi passerar ett fönster ut mot Vatikanens största parkeringsplats märks det tydligt att de flesta i den administrativa personalen är lediga. Brandbilarna som syns nertill till höger i bilden tillhör Vatikanens egna brandstyrka. När jag tittar upp mot de höga murarna undrar jag vad de ganska skamfilade stegbilarna egentligen kan åstadkomma här. Kanske förlitar man sig ändå på guds försyn?

Vi passerar mängder av antika skulpturer, ornamenterade tak, antika gobelänger och förstås, Rafaëls fantastiska väggmålningar. Guiden, som har sju års universitetsstudier i konsthistoria i bagaget har precis hur mycket som helst att berätta om allt. Det märks att han brinner för det, och åtminstone jag, vill bara höra mer och mer.

Laocoonte och hans två söner

Ibland vet man inte var man ska titta. Allting är utsmyckning. Allting är fyllt av symboler.

Till slut känner man sig ganska liten, något som troligen är avsikten med hela arkitekturen.

Medan vi vandrar vidare genom muséet inser vi att en lyckad guidning av Vatikanen till mångt och mycket bygger på att guiden har både kunskaper, kontakter och ett stort mått av fräckhet. Vår guide leder oss förbi en stor kinesisk grupp. Blinkar i samförstånd med vakter, hälsar till höger och vänster och eliminerar helt väntetiden framför de mest intressanta konstföremålen.

Vi stannar länge framför Raphael Skolan i Aten, en fresk fylld av symbolik men med flera av den tidens påskägg inmålade. Såväl Raphael själv, som Michelangelo och Raphaels älskarinna syns i målningen.

I Sixtinska kapellet råder fotoförbud och när vi nu har stigit in i det allra heligaste i Vatikanen har även vakterna börjat bli mer ihärdiga. Jag kan förstås inte låta bli att smygfotografera ändå, men misslyckas helt med att få en bild av Michelangelos berömda takmålningar.

Sixtinska kapellet

När vi till slut når fram till S:t Peterskyrkan har klockan blivit 17 och vi hör vesper sjungas i den främre delen av kyrkan. Eftersom gruppen har många svenskar ges den heliga Birgittas grav extra uppmärksamhet.

Den heliga Birgittas Grav i S:t Peterskyrkan

Återigen slår vi av hur enormt stort allting är. Budskapet är tydligt för alla som kommer in i S:t Peterskyrkan. Vi människor ska, oavsett hur stora vi är, eller vilken position vi besitter, inte tro att vi är något i jämförelse med gud och hans ställföreträdare på jorden.

Så här långt kommen i den guidade visningen har alla skönhetsintrycken i Vatikanen börjat ta sin tribut. Jag fotograferar vilt för att spara några till senare.

När vi så stiger ut på S:t Petersplatsen och vår guide tar farväl av oss känner jag, trots trötthet i såväl ben som sinnen, att jag har varit med om någonting oförglömligt. Det gör ingenting om det tar 20 eller 30 år, men hit ska jag någon gång komma tillbaka. För det känns som om det finns ännu mycket mer att lära sig.

S:t Petersplatsen

Vill du själv uppleva en guidad visning av vatikanen, hittar du vårt utbud på www.rombiljetter.se/vatikanen/

 

Muséer Rom

One Reply to “Guidad visning av Vatikanen”

  1. Pingback: En helg i Rom

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *